heeeey :)

De va ett tag sen jag bloggade, så jag gör de nu :)

De har inte hänt speciellt mycket, forever alone som vanligt. De har varit höstlov nu, o imorrn börjar underbara skolan! </3

Idag har jag kollat på film hela dagen! Hip hip hora o Rosa the movie :3

och när ja vaknade kollade jag på tv.. asso.. tv tv.. D:

'' Miranda '' kom just då! Mitt favoritprogram <3

öhm, aa, de va nog det..

Hejdå! :) ♥

ALEX ÄR SEEEEEEEEEEEEEEEEG :(

hejdå

Heeeeej

Jag är kär :'3

Tänker nt säga i vem, men lugna, de är bara 3 st som vet :)

eba, alex o ellen ♥

dom litar jag mest på, faktiskt.. o.o

de är mysko..

efter skolan i dag va ja med hanna o elin ett tag, sen dissa dom för dom skulle till bussen, så ja blev ledsen, sen ringde jag maja, o hon va också på stan med matilda, så jag va med dom ist, o sen drog vi till citykiosken, köpte godis o sen drog vi till dollar store. Där gick vi runt o dampa, jag o mina bästisar ♥

och jag o maja har redan bestämt vad vi ska köpa till matilda i julklapp! finaste saken ever :)

sen skulle maja hem, så jag o matilda gick också hem, och jag va jetekissnödig så jag höll på o dö, för de va ju ingen idé att ta bussen hem när de tar typ 5-10 minuter att gå därifrån, fast jag tänkte gå till mormor först, men jag orkade nt.. ._.

och killen jag är kär i va nt i skolan idag   

har ja tur kommer han väl imorrn :)

Nu lyssnar jag på musik o chattar med alex.. fast just nu säger ingen nåt.. kul.. ._.

Ska få liv i min fina halvbrasilianske bror   

HEJDÅÅÅÅÅÅ ;*************

Hejsaaaaaaaaaan

vetni? Alex börjar skriva som mig.. :3

Träffas vi irl kommer han säkert prata som mig också, asgrymt alltså.

Och jag skriver nt som ja pratar.. förutom ibland när ja skriver '' jag '' så skippar jag g:et... :D

Irl säger ja typ '' abow '' '' jaow '' '' palla '' '' walla '' '' bro '' o en massa annat.. xd

Idag gjorde judit ljud på bussen jag ba : du gör alltid myskoljud!

hennes svar va : ja, jag är ju judit! ( ljudit )

Fattar ni hur mke jag skratta ?! Jag skrattar fortfarande när jag tänker på de. xd

Hon är min enda bästa vän irl, än så länge :3

Om ja träffar alex får ja 2 bästa vänner irl 8D

btw, han är min bästis.. irl.. snart.. typ.. HAN ÄR MIN ENDA BESTA KILLBESTIS 8D

men nu ska ja sova, för jag är trött..

Hejdå ♥

ps. ja råka kladda ner armen nyss i mitt godis.. o de hade pulver eller socker på, så nu ser min arm ut som en toarulle.. ds.

Hejsaaaan !

imorrn fyller jag år, coolt va ? a ja vet.

hejdååå :3

Hola!

Idag har jag inte gjort så mke, har haft studiedag. Imorrn börjar vi halv 9, så de blir sovmorgon till klockan 7 :)

O mitt brev ja skicka till Alex kom tydligen fram :3

Asgrymt alltså!

Men nu ska jag göra nåt.

Hejdå ♥

Hey!

Jag har skrivit en '' historia '' om min dröm jag drömde inatt.. Ska lägga ut de här. Allt jag skrev hände i drömmen, så jag har inte lagt till något xd

De kommer va ett långt inlägg, så hoppas ni orkar läsa :)

Det är natt. Jag springer för mitt liv. Jag springer genom sädesfält. Jag springer. Huset är nerrasat. Jag går där med Moa, Judit och Towa. Det finns inget. Det känns som om världen är tom. Bara jag, och mina bästa vänner.

Vi gick in i en liten stuga. Allt var sönder och snett. Jag antog att stormen hade blåst ner stugan. Allt var tyst. Vi gick runt och det enda som lät, var trägolven som knarrade under våra skor.

- Håll er nära mig, sa jag.

- Sch! Hör ni?, sa Towa.

Alla lyssnade. Man hörde tunga fotsteg och tunga andetag. Vi stog som förstenade.

- Han har hittat oss, sa jag tyst och rädd.

- Vem?, frågade Towa.

- Anders, svarade jag. Han är.. Jag slutade när jag kände den kalla andedräkten mot mitt ansikte. Tiden stog still. Moa och Judit tryckte sina händer i mina. Man kunde höra deras nervösa andetag i mörkret. Man kände deras rädsla, precis lika stor som min.

- SPRING!, hörde jag Towa skrika.

Vi sprang. Vi sprang ut mot vetefältet. Jag kunde höra ifrån stugan ett rop på hjälp. Jag stannade tvärt.

- Vänta!, skrek jag. Hör ni?

Rösten lät bekant, så jag bad Towa, Judit och Moa att stanna där vi stog. Jag sprang så fort jag kunde tillbaka till stugan. Jag skrek till killen att han skulle ropa igen. Jag följde rösten till en källare. En liten, trång källare utan ljus. Jag sträckte ut händerna och letade efter honom. Jag fick tag i en av händerna.

- Är det här din hand?, frågade jag tyst.

- Ja, svarade rösten.

Jag kände att han satt fast med rep runt handleden. Jag tog fram min fickkniv och sa till honom.

- Jag ska försöka skära av repen, så ta det lugnt.

- Okej, svarade han nervöst.

Jag önskade att det fanns ljus, då skulle jag få veta vem det är. Efter ett tag var han fri igen. Jag tog hans hand och drog honom med mig uppför trappan ut genom dörren och sprang ut till vetefältet där jag kunde se Moa, Towa och Judit stå. Jag hade inte hunnit vända mig om och kollat vem jag hade dragit med mig. Men nu gjorde jag det och kunde se det välbekanta ansiktet från de lilla ljuset som fanns på himlen. Jag började gråta när jag såg vem det var.

- Gabriel, din idiot, varför gick du hit själv?, frågade jag medans jag grät.

Han svarade inte, han grät lika mycket som jag och kramade mig hårt. Judit, Moa och Towa gick fram o kramade oss två samtidigt. Tillslut släppte jag Gabriel och tog hans hand och sa

- Lämna mig inte igen.

Han kramade mig igen. Bakom honom kunde jag se Anders smygandes. Jag släppte Gabriel sakta. Jag tog hans hand och Judits hand medans jag backade. Jag viskade:

- Spring..

Vi sprang. Fort. Allt flög förbi oss. När vi kom fram till ett träsk ramlade jag ihop på det lilla gräset som fanns. Jag hämtade andan igen. Gabriel, Judit, Towa och Moa satte sig på en sten. Vi kunde slappna av igen. Nu var det kolsvart ute. Gabriel reste sig och gick fram till mig. Han tog min hand och drog mig upp. Vi kramade varandra länge, och jag vågade inte släppa honom. Vi alla var vakna hela natten och lyssnade efter fotsteg eller andetag, men vi hörde bara våra egna andetag. Tillslut blev det morgon och solen kom fram. Jag tittade runt och såg att det inte var ett träsk. Det var en gammal, gammal tågstation. Men vi var smutsiga och trötta. Vi gick in på perrongen och kollade när nästa tåg gick. Det gick om tio minuter. Till Haparanda. Så långt kunde vi inte åka, bara Gabriel kunde.

- Den stannar i Luleå också, där bor jag, sa han.

Alla blev tysta. Jag gick fram till honom och kramade honom igen. Jag ville inte släppa honom. Vi kramades en lång stund. Efter ett tag släppte jag honom och gav honom en puss på kinden. Han kollade på mig. Sedan tog han min hand och sa:

- Jag glömmer dig aldrig, Gabbi. Bästa vänner, livet ut.

Jag började gråta igen.

- Jag kommer inte heller glömma dig. Jag älskar dig, bästa vän.

Vi släppte varandra när vi kunde höra tåget åka in på spåret. Han vände sig om, och vände sig tillbaka till mig och kollade på mig igen.

- Jag älskar dig också.

Han vände sig om och gick till tåget. Just i den sekunden kom Anders bakom oss, och jag kände hur han kom närmare.

Jag fick inte fram ett ljud. Jag önskade att jag var hemma. Jag tog Towa och Moa i händerna medans Judit stog framför mig, med ryggen mot mig. Plötsligt viskade jag:

- Oroa er inte. Vi kommer inte dö. Vi kommer aldrig dö, viskade jag med ett leende. Jag släppte sakta deras händer och vände mig om mot Anders. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag slog sönder Anders käke och knäade honom i skrevet. Jag stog kvar, och såg honom falla ner på marken. Mina kompisar kollade på mig, och jag fortsatte kolla på en medvetslös Anders. Sen backade jag och gick in till tågstationen. Mina kompisar följde efter men sa inget. Sedan stannade tiden, allt stog helt still. Förutom jag. Jag stog ensam i världen, utan någon brevid mig. Sen blev allt svart.

Detta var en av mina drömmar. Inget har hänt på riktigt. Än..

hej

hejdå